Hejsan! Efter att har varit sanslöst produktiv med såväl analogfotande som digitalisering av negativ mellan våren 2015 och augusti 2016 tappade jag sedan fullständigt fart och gnista. Mycket pga. en omtumlande höst med bl.a. efterlängtat karriärbyte (från IT-styrning på storföretag till egenföretagare inom massage/foto) samt fotokursslutspurt ("Ditt Fotografiska År" på Fotografiska, med Göran Segeholm) där alla kursdeltagare skulle göra varsin fotobok i minst ett exemplar.
Eventuellt var det också så att nämnda karriärbyte lyfte en så stor mental tyngd från mina axlar att fotograferandet inte längre behövdes som terapiform och stresshanteringsverktyg i lika stor utsträckning. Om jag alls vardagsfotade var det med mobilkameran, och inte blev det bättre av att jag i början av december skaffade mig en ny mysig kamerakompis (Fuji X-T2) vars bilder på nåt magiskt sätt kommer in i datorn utan att jag behöver fota av dem på ljusbordet och som dessutom har en nästan störigt fin svartvitfilmsimulering (Acros). Men...jag tog faktiskt min kära Sprocket Rocket på vinterpromenad i rimfrosten häromveckan (får se resultatet på tisdag) och blev nu ännu mer peppad av att läsa om era återkomster och nystarter. Så nog finns det ändå analogt hopp om livet.
Ha det fint så länge, vi hörs!
/Sara