Sen kommer man hem och inser att allt är bedrövligt. Något har gått snett, felexponerat, misstag i mörkrummet, satan och hans moster. Bilden man Nästan fick ligger sedan där och gnager, långt bak där i huvudet, inte för att man kan ta om den utan bara för att.
Vilka är era demoner?
För min del ligger denna långt upp i listan. Komponerade helt åt skogen till följd av en pytteliten briljantsökare och nervositeten som uppstod när det plötsligt uppenbarade sig ett gäng drängfulla bönder på den lilla åkern bakom mig. Once again, cykelsemestern förra sommaren. På midsommarafton närmare bestämt.
Nein
Har rätt lätt att släppa missöden efter några dar så... Efter att ha lärt mig att man ska kunna rädda brutalt underexponerade rullar (svv) så är jag glad att jag inte slängt dom redan!
när polaren blev kallsvettig när han skulle framkalla en dubbelexponeringsrulle vi gjort och framkallaren var död (blev nada kvar på filmen) så skrev jag nåt i stil med "aha. ja, så kan det gå" 
Men nu fick jag i alla fall en naturupplevelse.