Tona printar
Tona printar
Mycket är den här tråden för att pressa Oscar, aka monotux, på information!
Jag har inte kommit igång riktigt och som jag nämnde i tidigare tråd så har de försök jag gjort med bruntoner gett knappa resultat.
Hur ser processen ut för de vanligaste tonbaden? Antar att det alltid är vanliga framk-stopp-fix-skölj innan man tonar? Och det funkar att köra med gamla printar bara man väter upp dom innan (hur?)?
Och hur används blekmedel? Är det till vissa tonbad bara?
Jag har inte kommit igång riktigt och som jag nämnde i tidigare tråd så har de försök jag gjort med bruntoner gett knappa resultat.
Hur ser processen ut för de vanligaste tonbaden? Antar att det alltid är vanliga framk-stopp-fix-skölj innan man tonar? Och det funkar att köra med gamla printar bara man väter upp dom innan (hur?)?
Och hur används blekmedel? Är det till vissa tonbad bara?
Re: Tona printar
Det är inte blekmedel du ska använda! Man använder normalt sett potassium ferricyanide för att bleka printar, men endast för tvåbadssepia.
Men vi börjar i rätt ända istället.
Hur man går till väga beror på vilken tonare man använder. Det som är gemensamt är att man framkallar, stoppar och fixar normalt.
För selen-toning (den smidigaste tonaren) behöver man bara skölja några minuter efter fixning innan man lägger sin kopia i tonerbadet. Selentonare innehåller normalt thiosulfater (dvs, fix) så mellansköljen är mest för att bli av med stopp & framkallare.
Med selen tonar man tills man gillar resultatet, och tonaren agerar från mörka valörer och uppåt, och ökar kontrasten i bilden genom att mörka ner skuggorna men förändrar inte ljusare valörer mer än marginellt. Tonar man väldigt länge kan bilden anta en lätt röd-lila ton, beroende på papper.
När man är nöjd med tonen lägger man kopian i sköljen några minuter innan man arkivsköljer. Kör man RC räcker det med max 5 minuter sköljning. Kör man FB kan man med fördel använda HCA/motsvarande och sedan lägga i arkivsköljen.
Jag tonar de flesta kopiorna i selen, ibland även kopior jag också vill tona i sepia. Splitton är kul, men omständigt. Tonen blir mörkare av selen men kan ändra färg lite grann också. Här måste man experimentera, för det varierar med papper, toningstid osv.
Man kan även använda selentonare på negativ för att öka kontrasten i dem. Då ökar man tätheten i högdagrarna utan några större biverkningar (utöver lite bättre arkivbeständighet).
Selen är giftigt. Men, normalt sett har man ammoniak i tonaren vilket våra näsor är rätt känsliga för. Om rummet man arbetar i har kass ventilation och rummet luktar så mycket ammoniak (kattpiss) att det är ansträngande behöver man ventilera ut det ordentligt och inte vistas där mer än nödvändigt. Utöver det behöver man bara vara normalt försiktig (som med allt annat i mörkrummet).
Men vi börjar i rätt ända istället.
Hur man går till väga beror på vilken tonare man använder. Det som är gemensamt är att man framkallar, stoppar och fixar normalt.
För selen-toning (den smidigaste tonaren) behöver man bara skölja några minuter efter fixning innan man lägger sin kopia i tonerbadet. Selentonare innehåller normalt thiosulfater (dvs, fix) så mellansköljen är mest för att bli av med stopp & framkallare.
Med selen tonar man tills man gillar resultatet, och tonaren agerar från mörka valörer och uppåt, och ökar kontrasten i bilden genom att mörka ner skuggorna men förändrar inte ljusare valörer mer än marginellt. Tonar man väldigt länge kan bilden anta en lätt röd-lila ton, beroende på papper.
När man är nöjd med tonen lägger man kopian i sköljen några minuter innan man arkivsköljer. Kör man RC räcker det med max 5 minuter sköljning. Kör man FB kan man med fördel använda HCA/motsvarande och sedan lägga i arkivsköljen.
Jag tonar de flesta kopiorna i selen, ibland även kopior jag också vill tona i sepia. Splitton är kul, men omständigt. Tonen blir mörkare av selen men kan ändra färg lite grann också. Här måste man experimentera, för det varierar med papper, toningstid osv.
Man kan även använda selentonare på negativ för att öka kontrasten i dem. Då ökar man tätheten i högdagrarna utan några större biverkningar (utöver lite bättre arkivbeständighet).
Selen är giftigt. Men, normalt sett har man ammoniak i tonaren vilket våra näsor är rätt känsliga för. Om rummet man arbetar i har kass ventilation och rummet luktar så mycket ammoniak (kattpiss) att det är ansträngande behöver man ventilera ut det ordentligt och inte vistas där mer än nödvändigt. Utöver det behöver man bara vara normalt försiktig (som med allt annat i mörkrummet).
Pretentiösa tankar: http://oscar.carlsson.photography/
Re: Tona printar
Sepia finns i flera varianter, men i princip enkelstegs och tvåstegs. Jag har bara använt tvåstegssepia. Enkelstegssepia vet jag inte ens om det nytillverkas längre.
Det som skiljer sepia från selen är att man först bleker bort bilden i potassium ferricyanide och där efter återframkallar den i sepiatonare (som består av något ämne). Det finns luktfri sepiatonare och klassisk sulfittonare (sulfit luktar fis, sulfat luktar mat!). Jag använder luktfri sepiatonare. Sulfittonare kan slöja oanvänt papper, så man vill inte gärna tona i samma i ett rum där man har papper.
Innan man tonar sepia vill man vara säker på att all fixer är ursköljd ur pappret innan man börjar. Detta då eventuella fixerrester kan göra blekningen permanent, så att man inte kan återframkalla den. När man har blekt bilden så långt man vill så sköljer man den några minuter. Där efter lägger man den i sepiabadet enligt instruktionen på förpackningen. Man tonar alltid klart när man använder sepiatonaren (dvs så länge som det står på paketet).
När man bleker bilden börjar processen i högdagrarna och arbetar sig neråt i valörerna. Man kan sluta när man vill, så om man bara vill ha en lätt, lätt sepiaton på högdagrarna har man bara bilden i blekbadet en kort tid. För att kontrollera processen kan man ha en mer utspädd blekare än förpackningen rekommenderar. När man har blekt bilden har man gjort pappret ljuskänsligt igen, även om man kan arbeta i normal rumsbelysning utan att riskera att slöja bilden. Starkt dagsljus kan bli lite mycket, dock.
Den dåliga biten med tvåstegssepia är att högdagrarna återframkallas mycket ljusare än vad de var innan blekningen. En väldigt ljus högdager kan återframkallas som i princip vit. Därför måste man göra bilden lite mörkare än normalt. En del rekommenderar att man överframkallar den med 50%, eller att man bara överexponerar den lite. Jag överexponerar ungefär 1/3 steg från en normal exponering, bleker bort nästan hela bilden och återframkallar. Då får bilderna en ton jag (just nu) gillar. En del föredrar att bara överframkalla och bleka försiktigt, försiktigt.
Om man inte har fixerat sin bild tillräckligt kan det hända att man får missfärgningar på ljusa ytor när man återframkallar bilden. Det är dåligt. Man ska inte snåla på fixern!
*phew*
Det som skiljer sepia från selen är att man först bleker bort bilden i potassium ferricyanide och där efter återframkallar den i sepiatonare (som består av något ämne). Det finns luktfri sepiatonare och klassisk sulfittonare (sulfit luktar fis, sulfat luktar mat!). Jag använder luktfri sepiatonare. Sulfittonare kan slöja oanvänt papper, så man vill inte gärna tona i samma i ett rum där man har papper.
Innan man tonar sepia vill man vara säker på att all fixer är ursköljd ur pappret innan man börjar. Detta då eventuella fixerrester kan göra blekningen permanent, så att man inte kan återframkalla den. När man har blekt bilden så långt man vill så sköljer man den några minuter. Där efter lägger man den i sepiabadet enligt instruktionen på förpackningen. Man tonar alltid klart när man använder sepiatonaren (dvs så länge som det står på paketet).
När man bleker bilden börjar processen i högdagrarna och arbetar sig neråt i valörerna. Man kan sluta när man vill, så om man bara vill ha en lätt, lätt sepiaton på högdagrarna har man bara bilden i blekbadet en kort tid. För att kontrollera processen kan man ha en mer utspädd blekare än förpackningen rekommenderar. När man har blekt bilden har man gjort pappret ljuskänsligt igen, även om man kan arbeta i normal rumsbelysning utan att riskera att slöja bilden. Starkt dagsljus kan bli lite mycket, dock.
Den dåliga biten med tvåstegssepia är att högdagrarna återframkallas mycket ljusare än vad de var innan blekningen. En väldigt ljus högdager kan återframkallas som i princip vit. Därför måste man göra bilden lite mörkare än normalt. En del rekommenderar att man överframkallar den med 50%, eller att man bara överexponerar den lite. Jag överexponerar ungefär 1/3 steg från en normal exponering, bleker bort nästan hela bilden och återframkallar. Då får bilderna en ton jag (just nu) gillar. En del föredrar att bara överframkalla och bleka försiktigt, försiktigt.
Om man inte har fixerat sin bild tillräckligt kan det hända att man får missfärgningar på ljusa ytor när man återframkallar bilden. Det är dåligt. Man ska inte snåla på fixern!
*phew*
Pretentiösa tankar: http://oscar.carlsson.photography/
Re: Tona printar
Om man orkar kan man splittona sina bilder också. Här drar man då fördel av att selen arbetar från skuggorna och uppåt, och sepia arbetar från högdagrarna och nedåt.
Jag tror att det är lättast att börja med selenbadet, då man kan göra det i anslutning till framkallningen. Man tonar bilden tills man gillar det, men innan bilden börjar göra färgskiftningen mot röd-lila. Sen arkivsköljer man bilden så att alla fixerrester är ute ur pappret innan nästa steg.
Nästa steg är att lägga kopiorna i blöt en stund, och där efter bleka & återframkalla i sepia. Här bleker man efter smak, och återframkallar i sepia tills bilden är klar. Nu kan man få neutrala och djupa skuggor, och sepiatonade högdagrar med shysst arkivbeständighet som bonus.
Man kan även lägga sepiatonade bilder i guldtonare och få en maffig orange/rosa bild istället för den vanliga sepiatonen. Detta har jag dock inte testat själv. Guldtonare är dyrt, men tydligen den mest stabila av tonare.
Någon som har testat guldtonare?
Jag tror att det är lättast att börja med selenbadet, då man kan göra det i anslutning till framkallningen. Man tonar bilden tills man gillar det, men innan bilden börjar göra färgskiftningen mot röd-lila. Sen arkivsköljer man bilden så att alla fixerrester är ute ur pappret innan nästa steg.
Nästa steg är att lägga kopiorna i blöt en stund, och där efter bleka & återframkalla i sepia. Här bleker man efter smak, och återframkallar i sepia tills bilden är klar. Nu kan man få neutrala och djupa skuggor, och sepiatonade högdagrar med shysst arkivbeständighet som bonus.
Man kan även lägga sepiatonade bilder i guldtonare och få en maffig orange/rosa bild istället för den vanliga sepiatonen. Detta har jag dock inte testat själv. Guldtonare är dyrt, men tydligen den mest stabila av tonare.
Någon som har testat guldtonare?
Pretentiösa tankar: http://oscar.carlsson.photography/
Re: Tona printar
tack för den grundliga genomgången! skönt att veta att toning inte "glöms bort".
det här får jag ta och skriva ut tror jag gjorde några varianter av samma print nu i veckan så de kan nog vara bra att öva på. speciellt den som vart lite mörk med tanke på hur sepia fungerar. (tror jag har ett tvåbadskit)
sepia har jag hört mest om vad det gäller tonare. det kommer ofta upp i lithkretsar.
det här får jag ta och skriva ut tror jag gjorde några varianter av samma print nu i veckan så de kan nog vara bra att öva på. speciellt den som vart lite mörk med tanke på hur sepia fungerar. (tror jag har ett tvåbadskit)
sepia har jag hört mest om vad det gäller tonare. det kommer ofta upp i lithkretsar.
Re: Tona printar
En lith-soppad bild verkar reagera annorlunda än samma papper soppat i normar kemi, åtminstone när man tonar i selen. Jag har inte testat jättemycket än. Nu blev jag sugen att köra lite lith!jojonas skrev:tack för den grundliga genomgången! skönt att veta att toning inte "glöms bort".
det här får jag ta och skriva ut tror jag gjorde några varianter av samma print nu i veckan så de kan nog vara bra att öva på. speciellt den som vart lite mörk med tanke på hur sepia fungerar. (tror jag har ett tvåbadskit)
sepia har jag hört mest om vad det gäller tonare. det kommer ofta upp i lithkretsar.
Pretentiösa tankar: http://oscar.carlsson.photography/
Re: Tona printar
ah, spännande. eftersom jag inte tonat så har jag föredragit att litha bilder på papper som har en fin inneboende färgskala som kommer fram.
Re: Tona printar
Här är förresten en bild jag gjorde nyligen, ena tonad i selen och andra i sepia. Den sepiatonade bilden överexponerade jag 1/3 steg och förlängde efterbelysningstiderna för att nå upp i motsvarande tid.
Det är svårt att få till en bra skanning när vi har färg med, men tycker skanningen ger en hint iaf.
Selen:
Sepia:
Det är svårt att få till en bra skanning när vi har färg med, men tycker skanningen ger en hint iaf.
Selen:
Sepia:
Pretentiösa tankar: http://oscar.carlsson.photography/
Re: Tona printar
ja, och sen vet man ju inte hur bra allas skärmar är kalibrerade heller.monotux skrev: Det är svårt att få till en bra skanning när vi har färg med, men tycker skanningen ger en hint iaf.
Selen:
Jag provade ändra om din selen till gråskala för att få en jämförelse. fin ton i selenen där tycker jag
- Bilagor
-
- oscars bild desaturated
- Untitled-1.jpg (61.99 KiB) Visad 12414 gånger
Re: Tona printar
Wow. Fantastisk genomgång i ämnet
Medlem i Analogfotograferna Stockholm
http://www.analogfotograferna.se
http://www.analogfotograferna.se