fick nyss detta tips i klubbposten för min fotoklubb, nån som testat?
Några korta ord om vad det innebär.
När utspädningen av framkallaren är större än den rekommenderade så tar framkallaren slut fortare. Den arbetar också långsammare. Kopiorna blir också mjukare.
Vinsten – en längre och mjukare gråskala i högdagrarna. Vill man öka kontrasten något så kan man öka agitationen, dvs vicka framkallningsskålen så att kemin kommer i rörelse oftare. Stillastående kemi förbrukas ovanpå pappret men ger också en mjuk och bred tonskala i högdagrarna medan en större omsättning av kemi ovan pappret ju högre kontrast. Detta ger
dig en viss möjlighet till kontroll.
Effekten av denna metod är rätt beroende av fotopappret och dess silverinnehåll. Du får helt
enkelt prova dig fram. Det går heller inte fort så – tålamod.
om att framkalla papperskopior i högt utspädd framkallare
Re: om att framkalla papperskopior i högt utspädd framkallar
Varför inte bara köra lith? =)
Pretentiösa tankar: http://oscar.carlsson.photography/
Re: om att framkalla papperskopior i högt utspädd framkallar
ja, lith ska man köra!monotux skrev:Varför inte bara köra lith? =)
fast om man vill behålla sin gråskala utan färgton och smita undan lithens svärta så kan nog detta vara något.
tyckte det var intressant ang hur agiteringen påverkar somd et förklaras i denna beskrivning, jag hade inte tänkt på att papper kan fungera som film i framkallningen på så sätt.
Re: om att framkalla papperskopior i högt utspädd framkallar
Läste någonstans om hur Anders Petersen kopierar sina negativ och han verkar kört lite på samma sätt. Jag vet inte om han spädde ut framkallaren, det framgår inte av texten, men vissa negativ verkade kräva att det exponerade pappret låg övertäckt i framkallningsskålen i upp till 25 min. Med minimal agitering. Detta förfarandet ställde vissa krav på pappret, framförallt det inte skulle slöjas enkelt och det pappret han använde var Orwo.