kan du snacka bild?

[jojonas]

Jag har funderat på det lite senaste tiden, var folk har för olika erfarenheter av att snacka bild. och då menar jag både komposition, innehåll och undertoner. till och med vad som vill sägas med en bild.

själv har jag väll mest pratat om bilder på flickr och i fotoklubben. dissekera bilder med kompisar har jag inte så mycket erfarenhet av.
sen antar jag att jag vilar mycket av mitt bildseende från seriernas värld (i tonåren ville jag bli serietecknare)

jag tycker hur som att det är kul när en bild väcker tankar, sen att jag oftast inte kan förhålla mig till mycket mer än teknik och förhållningssätt till fotandet eller iaf känna att jag får kött nog för att dra på en annan lina tror jag bara handlar om övning.

det vore intressant o höra hur ni tänker om det hela, vilken nivå ni tycker att ni ligger på och om det är nånstans ni strävar med erat bildspråk eller hur ni ja, snackar bild

[vicnor]

Snacka bild, är inte det enda man gör? Jag har iaf fått intrycket av att det är det enda sättet att bli en bättre fotograf på. Nästan precis varje bild som jag har lagt upp på nätet ngnstans, har jag bollat med ngn som jag litar på.

Personligen tycker jag att halva poängen med ett bra foto är att blicken ska dröja kvar. Här finns det, i min mening, tre distinkta skolor. Dels kan man göra bilden tvetydig att man inte riktigt vet vad som händer eller att det finns en otydlighet i skeendena (Joel Meyerowitz) eller så kan man upprätta en komposition som har en ansenlig mängd harmoni mellan bildens olika element (Irving Penn). Den sista skulle vara där innehållet gör själva bilden (Nan Goldin). Dock är det väl väldigt få som passar in i bara en kategori/skola, skulle jag gissa.

Apropå ens eget bildspråk, så sa man till oss på Högskolan för fotografi (som den hette innan den slogs ihop med Valands mfl) att ens eget bildspråk är ngt man upptäcker efter 5-10 år efter avslutad formell utbildning. Att det skulle vara ngt som kommer med åldern och med att ens talang har mognat. Därmed inte sagt att man inte kan lära sig att ta en viss typ av bilder med en specifik stilistik.

[Jönsson]

Jag har lite som du Jonas också mest diskuterat bild i fotoklubben. De diskussionerna tror jag att jag har lärt mig rätt mycket på. Det är rätt intressant att lyssna på hur andra människor ser på bilder. Jag tycker det är rätt ofta folk ser något man själv inte alls tänker på.

Själv gillar jag också bilder man kan titta länge på. Upptäcka detaljer och saker som "gör bilden".
När jag tittar på bilder försöker jag alltid fråga mig själv och försöka sätta ord på vad jag gillar eller inte gillar med bilden.
För det mesta brukar jag fastna i att tänka på tekniska detaljer i komposition osv. Jag kan önska att jag var bättre på att tolka känslor och tankar i bild.

När jag tar bilder försöker jag göra lite likadant. Titta en stund i sökaren (om det finns tid) och fundera på vad det är jag fotograferar, varför, kan jag göra denna bilden bättre? Ibland tar jag en bild, tänker om och sedan tar en till. Efteråt kan jag jämföra bilderna och fundera på om jag tycken den ena är bättre än den andra, kunde jag gjort något annorlunda osv. Efter ett tag känns det som att vissa grejer sätter sig i ryggraden. Man slutar tänka på vissa grejer och man gör det automatiskt istället.

[monotux]

Jag pratar mycket bild med kompisar, försöker ibland i fotoklubben och har helt gett upp på internet. Jag tycker det är bäst att diskutera med någon jag känner och litar på dennes förmåga att läsa bild, för när man inte sysslar med publikfrieri (läs: när man börjar anse att man är lite svår, alt när man försöker ta bilder med en viss pretention) tycker jag att man behöver personlig kritik. Och det får man bara av andra intresserade man litar på.

Jag tror inte på att försöka koka ner konst i olika kategorier utan tycker det är helt upp till betraktaren och hur van hen är att se bild.

[jkarlsson]

Vi försöker att prata bild på fotoklubben under varje möte. Ibland tar sig diskussionen och och ibland inte.
Jag själv tycker det är svårt och jag fastnar väldigt lätt på detaljgranskning av bilden vilket förvisso kan vara givande men det blir lite snett också.
Ganska ofta kan jag tycka att det kanske inte är så mycket att snacka om egentligen. En bra bild ska kännas i bröstet. Den liksom sköljer över en och sen är det bra.

[jkarlsson]

Skulle gärna diskutera vidare det här känner jag trots mitt lite torra svar ovan Några tips på hur man kan ta steget vidare från att bara titta på bilder? Hur angriper ni det hela?

[panna]

Jag är dålig på att snacka bild, men tycker det är väldigt inspirerande att höra folk prata. Skulle vilja bli bättre eftersom jag tycker det är ett bra sätt att landa i en bild, och verkligen titta ordentligt. Men det är svårt tycker jag. Har aldrig tidigare varit intresserad av bildkonst eller ens bilder öht, knappt ägnat en blick åt sånt, så jag är rätt grön på att prata bild. I förhållande till hur oerhört länge jag har levt så har jag fotat under rätt kort tid

[monotux]

Skulle gärna diskutera vidare det här känner jag trots mitt lite torra svar ovan Några tips på hur man kan ta steget vidare från att bara titta på bilder? Hur angriper ni det hela?

Hitta någon som är bra på att prata bild och diskutera på dem. I värsta fall, lyssna på dem eller läs vad de säger. Det var så jag lärde mig. Övning ger färdighet som i allt annat, givetvis.

Fotosidan körde en serie samtal, börjar här: http://www.fotosidan.se/cldoc/prata-om-bilder-del-1.htm

Jag tror det är samma innehåll som senare blev en bok.

[jojonas]

och boken verkar bra. jag tror bildradion pratade om boken i nåt avsnitt...

synd att fotosidan inte taggar sina serier? här är hur som resten: http://www.fotosidan.se/articles.htm?_t ... &_toplist=
jag ska ta och kika framöver, har bara sett de två första.

[vicnor]

Hitta någon som är bra på att prata bild och diskutera på dem. I värsta fall, lyssna på dem eller läs vad de säger. Det var så jag lärde mig. Övning ger färdighet som i allt annat, givetvis.

Fotosidan körde en serie samtal, börjar här: http://www.fotosidan.se/cldoc/prata-om-bilder-del-1.htm

Jag tror det är samma innehåll som senare blev en bok.

Har sett nästan alla avsnitt och tycker nog att de överanalyserar en aning ibland. Det är mest mannen i grått/svart (Bo Bergström) som drar iväg ibland. Köper heller inte helt att han ska vara ngt slags nestor. Visst han är lärare på Berghs, men det är ngt med hans utstrålning som känns oäkta. Känns mest att han vill framhäva sig själv, så skulle tex inte en professor göra.